En helt vanlig dag på stan!

Detta hände under sommarens början. Inte speciellt spektakulär berättelse, men enligt mig värd att bjuda på!



Denna arbetsdag var ganska kort men väldigt intensiv. Efter att ha suttit i möten (som i.o.f. var helt meningslösa) fram till cirka 14.30 bestämde jag mig för att gå för dagen, ta en promenad längs ån och träffa några föräldrarlediga vänner för en eventuell fika på stan. Jag hade en dryg timme för mig själv innan vår träff och köpte en isglass och en tidning på Pressbyrån för att sedan jaga bänkplats vid ån. Stan kryllade av småglin, lösdrivande socialfall och föräldrarlediga småbarnsföräldrar med vagnar i alla möjliga färger.

Den enda lediga oskuggade bänkplats jag kunde hitta, var brevid två tjejer i åldern 35+. Jag fick en arg blick då jag frågade om ena tjejen kunde flytta undan sina ben så jag kunde sätta mig, men jag ignorerade detta, rättade till mina solglasögon och satte mig skönt till rätta.

Min inköpta piggelin var nu som en snuskig och klibbig sörja. Jag svor tyst för mig själv och kastade förpackningen i papperskorgen brevid. I tidningen var det ett stort reportage om händelserna i Palestina där den ena "experten" efter den andra kom med diverse åsikter och påståenden. Jag kände faktiskt inte alls för att läsa igenom denna deprimerande historia just då och la tidningen åt sidan och lutade mig bakåt för att lapa lite sol.

Tjejerna/kvinnorna brevid hade sedan ankomst haft en pågående och tidvis häftig diskussion, med det var inte förrän nu jag började lyssna..

Då jag av någon oförklarlig anledning tycker att det är mysigt med fågelkvitter, slog jag på inspelningen på min mobiltelefon och lade denna brevid mig. Som tur var kom även tjejernas djupa diskussion med på denna inspelning...;)

Den följer härmed i skriven form:
OBS! Notera att dessa tjejer/kvinnor såg ut att vara MINST 35år.

Blond White Trash= BWT
Mörk White Trash= MWT

BWT: Haru spelat på lotto denna vecka?
MWT: Näää.. Karln min e ganska duktig på trav så han skriver ibland nån rad åt mig. Enligt honom är lotto bara skit. Enligt en elektriker på bygget skall lotto tydligen vara uppgjort och så. Staten är säkert inblandad.
BWT: En annan eee ju inte förvåånad om moderaterna är inblandade.
MWT: Mmmmm...
MWT: Annars då, hur äre mä familjen och så?
BWT: Jorå, knallar och går. Lillgrabben Liam har börjat köra cross, så Sören har tackat ja till mycket svartkneg sista tiden för att få allt å lira. Han bygger om en villa i Kåbo nu, så mycket kvällsjobb blire.
MWT: Kanon ju. Hur trivs ni i Bälinge rå? Måste va guld att bo så nära stan men ändå slippa kaoset.
BWT: Aaaa, vi trivs skitbra. Men jag längtar faktiskt tillbaka till Våla ibland. Vissa i Bälinge är lite väl fina i kanten för min smak.
MWT: Jag förstår exakt huru menar. Anki du vet, hon som jobbar i charken. Hon är så himla fin i kanten. Nästan så man vill spy pååna!
BWT: Äre hon som allti ska använda så jäääkla fina ord, så man knappt hajjar va hon säger?
MWT: Mmmmm... Va du mä då hon snacka om Gazaremsan och annat ointressant trams på fikarasten häromdan? Så börja hon garva då jag fråga vad det var för slags texil, och vad man använde remsan till. En annan tål ju inte henne. Fyfaan säger ja baa.
BWT: Mmmm...
MWT: Varu där eller?
BWT: Mmm... Man blir ju nästan mörkrädd.
MWT: Va menaru?
BWT: Vi har ju så inihelvete me egna problem i vårt land och TV å radio och alla politiker och annat folk ingrorerar käärnan i probleme. Man blir så less.
MWT: Menaru "ignorerar"?
BWT: Åaah, sa ju de.
MWT: Mmmm..
BWT: Ja menar... Vafan ska vi hålla på och skicka mat o så till Gaza. Dom kan väl fan skaffa sånt själva. De e ju inte så att vi får hjälp av dom.
MWT: Näää...
BWT: Gaza kan ju ta hjälp av grannländerna istället för att blanda in oss!
MWT: Mmm, håller med till fullo.
MWT: Jag blir så himla impad av dig Mickan. Att du kan så mycke.
BWT: Gulli ru är.
BWT: Förresten.. Vad hände på firmafesten egentligen? Det snackas ju lite på fikarasterna som du vet. Har inte vågat fråga än, men jag bara känner att jag måste veta. Är sååå himla nyfiken.
MWT: Menaru mellan mig och Perra?
BWT: Mmmm... Du vet väl att jag inte säger nå.
MWT: Aaaa, de e klart jag vet. Men de hände inte så mycke. Vi kysstes ju å så och så sög ja av honom, men inge mer. Jag ville inte gå längre. Fick ju dåligt samvete då jag tänkte på Kenta som var hemma med barnen.
BWT: Jag förstår dig till fullo. Bra att du inte gick hela vägen så att säga.
MWT: Mmmm...
MWT: Perras ena grabb spelar ju i samma fotbollslag som våran älsta knodd, så man ses ju även utanför jobbet ibland. Lite pirrigt blir det faktiskt ibland.
BWT: Förstår det. Han är ju faktiskt ganska stilig.



Så här långt hann jag få med innan det ringde i min telefon och inspelningen avbröts.


Ja, vad säger man...? Finns det ens något att säga, eller vill man helst förneka att det existerar sådana människor?



Nu skall jag jobba.

Hej sålänge!